Leverantörens vs. beställarens ansvar i webbprojekt - Svar till Per Vikström

Per Vikström tar upp ett otroligt intressant ämne: "Leverantör vs beställare i webbprojekt – vem ska leda och vems är ansvaret?" Det är en diskussion som är alldeles för underskattad!

Låt mig säga direkt: Det yttersta ansvaret för projektet ligger hos projektbeställaren. Det går inte att skylla ett misslyckat projekt på dåliga konsulter, för som projektbeställare är det ditt ansvar att ha bra konsulter. Allt annat är undanflykter och ansvarsflykt.

Dåliga projektbeställare är en mycket större orsak till misslyckade projekt än dåliga konsulter.

På engelska finns två ord: Responsibility och Accountability. Ska man hitta en vettig svensk motsvarighet så får det bli Ansvar och Yttersta ansvar. Teamet har ett gemensamt ansvar för att projektet lyckas, uppdragsgivaren och konsulten måste jobba ihop för att lyckas. Men det yttersta ansvaret ligger fortfarande på projektbeställaren. 

President Truman hade skylten "The Buck Stops Here" på sitt skrivbord. En Buck är en kniv som gamla poker-spelare stötte i bordet framför den som skulle blanda och ge, men som kunde skickas vidare om personen inte ville ta ansvaret. Trumans skylt är ett exempel på Accountability, härifrån skickas inte ansvaret vidare.


Jag gillar inte hierarkisering, utan tycker att man ska hitta så platta strukturer som möjligt och ha en ledare som är en del av teamet. Men det kvarstår alltid att det finns ett yttersta ansvar. Så här skulle jag vilja se det:

1. Projektbeställare (med stöd av styrgrupp)
2. Intern projektledare (beställare av konsulttjänster)
3. Kundansvarig hos konsultföretag (ofta konsultföretagets projektledare)

Gemensamt för alla parter tycker jag är att man måste ta ett ansvar för att förstå och sätta sig in i verksamhetsnyttan som projektet ska uppnå. Trots att man jobbar med olika specialiseringar och ska fokusera sin energi på det, så är verksamhetsnyttan som ska uppnås gemensam för alla parter.

Det här är konsulter väldigt ofta dåliga på. Självklart har konsulterna ett mycket stort ansvar för att projektet lyckas. En bra konsult ifrågasätter projektbeställaren, hjälper projektbeställaren att fatta rätt beslut och döljer inget för projektbeställaren. En bra konsult måste ha integriteten att säga till när projektbeställaren gör fel (ytterst till och med vara beredd att avsäga sig uppdraget).

Per, håller du med? Någon annan som vill dela med sig av sin syn, till exempel Erik Sjöberg, Raphael Sedin, Tobias Fors, Charlotte Grass eller Ulrika Park? Konsultchefer, beställare?

Hur man gör en riskanalys för projekt

Definition: Risk är allt som kan hindra oss från att nå projektets mål.

Riskanalys (eller riskvärdering, riskbedömning, riskstyrning) behöver inte vara så svårt och tråkigt som man kanske först tror. En bra riskanalys gör man på en halv till en dag och har sedan som stöd under hela projektet.

Riskanalys i fyra steg

1. Identifiera alla tänkbara risker.

För att identifiera risker, sätt dig som projektledare tillsammans med några andra personer (projektteamet, projektbeställaren eller andra) och brainstorma kring följande frågeställningar. Skriv upp alla idéer på en whiteboard, det blir mer kreativt. Ju mer ni skriver desto bättre, analysen kommer sen. Så strunta i vad som är rätt och fel. 

1. Vilka är förutsättningarna för att lyckas?
2. Vilka framgångsfaktorer finns?
3. Vad har vi för resurser idag?
4. Vad kan gå fel?
5. Vad har gått fel i liknande projekt tidigare i organisationen?
6. Vilka resurser saknar vi?

Punkt d, e och f är risker rakt av. Punkt a, b och c formulerar du om lite för att göra det till en risk. Om det till exempel är en framgångsfaktor att vi rekryterar en delprojektledare, så är risken det omvända: att vi inte lyckas rekrytera en delprojektledare. Eller om vi idag har Lisa i vårt projektteam, så är risken det omvända: Att Lisa slutar eller blir sjuk.

2. Bestäm vilka risker som är värst. 

Bedöm vilka risker som är värst. Hinner ni på workshopen så kan ni gör det tillsammans, annars gör du det själv och stämmer av med till exempel projektägaren så att ni har samma syn.

Ett tips för riskbedömningen är att skilja på två kriterier:

1. Sannoliketen att risken inträffar (till exempel att Lisa slutar)
2. Konsekvensen om risken inträffar (sitter Lisa på en unik kompetens i företaget så är konsekvensen större än om det finns andra personer som kan ta över hennes uppgifter)

Sätt ett värde 1-5 för sannolikheten på varje risk. Och ett värde 1-5 för konsekvensen. Multiplicera de två. Exempel: 

Risk: Lisa slutar
Sannolikhet: 2 (Lisa har en mycket bra profil och det finns andra arbetsgivare som gärna skulle anställa henne. Å andra sidan har hon uttryckt att hon trivs väldigt bra och inget pekar på att hon skulle sluta.)
Konsekvens: 4 (Den kompetens Lisa sitter på kommer att vara svår att ersätta. Och även om vi hittar en ersättare så kommer vi att förlora mycket värdefull tid i projektet om Lisa ska lämna över till någon annan.)
Riskbedömning: 2 x 4 = 8

3. Fundera på vad man kan göra åt riskerna

Börja med de risker som är värst, det vill säga fick högst värde i riskbedömningen. Fundera på lösningar för att minska sannolikheten och för att minska konsekvensen:

1. Vad kan vi göra som minskar sannolikheten för att Lisa slutar? Kan vi ge henne bättre lön och anställningsvillkor? Förbättra arbetsmiljön? Ge mer utmanande arbetsuppgifter? 
2. Vad kan vi göra som minskar konsekvensen av att Lisa slutar? Kan vi dokumenter Lisas arbete mer så en överlämning blir enklare? Kan vi påbörja kompetensutveckling av andra medarbetare?

Risker kan också hanteras på andra sätt.

4. Använd riskanalysen

En riskanalys är inget statiskt dokument. Den ska gås igenom och uppdateras med jämna mellanrum under projektet. Bestäm till exempel att du tittar igenom den en gång i månaden för att se om något förändrats: Är det något du måste agera på? Har sannolikhet eller konsekvens ökat på något område? Har någon risk tillkommit eller undanröjts?

Ansvar för att hantera risker

Risker som ligger utanför projektets ramar är styrgruppens ansvar. Det är dock projektledarens ansvar att följa upp och se till att det blir gjort. Mina tankar kring det kan du läsa mer om i Projektledarens och styrgruppens ansvar för riskhantering.

Tro inte att du kan förändra världen - uppfinn en ny!

Förra veckan var jag på workshop om en ny webbsatsning. Efter en heldag med mycket kreativitet och djupa analyser var hela gruppen helt överens om vikten av att genomföra satsningen. Man hade också en gemensam syn på de nya produkter och arbetssätt som detta skulle medföra.

Sista delen i workshopen handlade om prioriteringar av aktiviteter för att skapa den nya webblösningen. Snabbt var man överens om att första steget är att genomföra strukturförändringar. "Om vi inte förändrar personalstrukturen och prismodellen kommer vi inte att lyckas."

Förståelsen för webben har ökat enormt de senaste åren. Men det här ett exempel på att det är långt kvar. Det är visserligen sant att strukturfrågorna måste lösas, men problemet här är att webben förändrar förutsättningarna i grunden. Det är webben som ska lösa strukturfrågorna och prismodellen. Allt annat är att försöka klistra och lappa med det gamla, istället för att faktiskt jobba med det nya.

Jag tror att en framgångsrik väg för att verkligen lyckas ta en organisation in i webbåldern, är att sluta förändra det gamla och istället bygga nytt. Istället för att bryta upp alla befintliga strukturer, system och arbetssätt - bygg nya på sidan om. Fler och fler kommer att ansluta sig till det nya. Tänk förtrupp!

(Tips: Läs också om Alexander Bard på Webbdagarna.)

Egennyttan måste alltid vara större än allmännyttan

Att lyckas på nätet kräver tre saker: Användare, Något som användarna vill ha, och att uppnå verksamhetsnytta. Det användarna vill ha och nyttan som verksamheten vill uppnå är väldigt nära knutna till varandra. Men man missar ofta det ena eller det andra, i de allra flesta fall tänker man bara verksamhetsnytta och missar användarna (i många fall tänker man tyvärr inte klart på verksamhetsnyttan heller).

1. Ekonomiavdelningen behöver bättre koll på hur mycket de anställda jobbar i respektive projekt, så tiden faktureras till rätt kund och vi kan följa upp vilka projekt som är lönsamma och vilka som bör avskaffas. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
2. Alla kan förstå att det behövs, ändå är det otroligt svårt att få folk att redovisa sin tid. Man ser helt enkelt ingen egen nytta med det. 

1. Kvalitetsansvarig behöver en interaktiv checklista så vi kan säkerställa att alla följer samma steg i arbetet, gör på rätt sätt och så att vi upprätthåller vår kvalitet. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
2. De anställda förstår att kvalitet är viktigt, men de flesta tycker att de själva har tillräcklig kvalitet och upplever checklistor som ett tidskrävande och störande moment. Checklistorna blir inte ifyllda korrekt, eller användarna fyller i dem utan att faktiskt ha gjort jobbet, bara för att bli av med det på enklast möjliga vis.

För att verksamhetsnyttan ska uppstå måste det finnas en användarnytta. Egennyttan måste helt enkelt alltid överstiga allmännyttan. Så länge den gör det, kommer lösningen att användas och verksamhetsnyttan att uppnås.


Innan du börjar utveckla eller införa ett nytt system eller webblösning, fundera både på verksamhetsnyttan och användarnyttan. För varje sak du vill uppnå med lösningen, fundera på vem som ska göra det i systemet och vad den personen får ut av det.

• Vad vill vi som verksamhet uppnå med lösningen?
• Finns det andra system som försöker lösa samma problem eller uppnå samma nytta?
• Vilka personer kommer att använda lösningen?
• Vad drivs dessa personer av, vad kommer att få dem att VILJA använda systemet?

Webbstrategisk ABC

Väldigt grovt så finns det bara tre skäl till att en del webblösningar aldrig blir riktigt framgångsrika.

Web Strategy Basics on Prezi

1. Man lyckas inte få tillräckligt många besökare. Annonsboken är en köp-och-sälj-sajt som är väldigt lik marknadsledande Blocket. Upplägget är detsamma och utseendet rätt likt. Och Annonsboken är inte ensam, det finns en uppsjö Blocket-kopior. Skillnaden är att Blocket har användare, det har inte de andra. Annonsboken har just nu 83 annonser i Stockholm och det är nästan lite ironiskt att Blocket har exakt 100.083 i Stockholm.
2. Man lyckas inte tillfredsställa besökarnas behov. Google Wave var 2009 års största besvikelse för användarna. Tack vare Googles storlek och den hype man skapade inför lanseringen, så har Wave många användare. Affärsmodellen är annonsintäkter, och det kan nog fungera lika bra där som i till exempel Google Mail. Men tjänsten tillfredsställer inte avnändarnas behov. Bland de som provar, rapporterar en efter en att de inte förstår poängen.
3. Man lyckas inte hitta en affärsmodell som gör satsningen motiverad. Lulilab är en community för ungdomar. Sajten har över 350.000 sidvisningar i månaden och användarna är i stor utsträckning nöjda med tjänsten. Men intäkterna är i princip lika med noll. (Om någon som läser detta har en lysande intäktsmodell för Lulilab så hör av er, så förmedlar jag kontakten.)

Det är webbstrategins ABC. På ett sätt är det helt självklart. Men av någon anledning blir det ändå bortglömt.

Var fjärde i webbprojekt är kvinna

Idag är det internationella kvinnodagen. Dagen till ära har jag gjort ett antal sökningar på LinkedIn och räknat antal kvinnor bland sökresultaten.

Ju mer tekniskt desto färre kvinnor - och överlag väldigt få kvinnor. Så här ser det ut i Sverige, i några vanliga  yrkesgrupper inom webb-projekt (baserat på 1000 stickprover, begränsat till folk i Sverige, men på engelska eftersom en majoritet skriver på engelska på LinkedIn).

• System Architect: 3%
• Web Developer: 7%
• Web Project (Manager): 29%
• Interaction Designer: 34%
• Web Manager: 37%
• Web Editor: 44%
• TOTALT: 25,14%

När jag ser tillbaka på gångna projekt så stämmer siffrorna väl. Vad gäller utvecklare (web developer) har jag underskridit snittet, medan jag vad gäller redaktörer (web editor) överskridit det. I framtiden ska det bli jämnare! Positiv särbehandling? Nä, men mer medveten rekrytering.

För övrigt kan jag tipsa om en bok min mamma har skrivit, om författaren och filosofen Simone de Beauvoir.

Min egen YABA 2010

Idag annonserades vinnarna i YABA (Yet Another Blog Award). YABA arrangeras av webbyrån Daytona för att "uppmärksamma de bloggar som inspirerar oss mest inom marknadsföring, affärsutveckling och annat med digital anknytning".

Jag har inte haft nån blogroll på den här bloggen. Istället har jag aggregerat poster från de bloggar jag läser. Nu är det dags att utse de som får en fast plats i blogrollen istället. Här nedan är därför min egen Yaba 2010.

Gör din egen Yaba!

1. Bestäm 2-4 kategorier.
2. Gå igenom din Google Reader, Friendfeed, Feedburner, webbhistorik, blogroll etc. och placera bloggarna du läser i respektive kategori.
3. Utse en vinnare i varje kategori. Vad läser du oftast, vad kommenterar du oftast och vad är helt enkelt bäst?
4. Skicka länken till Din Yaba till mig (i en kommentar till det här inlägget, på Twitter eller på nåt annat sätt), så länkar jag till tillbaka till dig ;)

Min YABA 2010

 

Projektledning, IT-projekt, ledarskap

För att lyckas krävs ett mål, en plan och ledarskap. De här bloggarna ger verktygen och erfarenheten för att lyckas.

Vinnare, Sveriges bästa blogg:

• Erik Sjöberg, På tal om projekt...

Nominerade:

• Tobias Fors, Trying to Make Software Development Understandable 
• Ulrika Park, Projektledning och systemfilosofi 
• Raphael Sedin, Projektledare IT Bloggare 
• Charlotte Logra, Projektledning med affärsfokus
• Projektplatsen, Projektbloggen
• Lena Ahlström, Vinnande ledarskap
• Lars Hornborg, Ledarskap, förändring och personlig utveckling
• Per Vikström, @Internet
• Mats Henricsons blogg

Nätkultur och nätsamhället

En kultur är ett sammanhängande system av trosuppfattningar, beteenden och normer. Här är de bloggar som beskriver och diskuterar kulturen på och kring nätet.

Vinnare, Sveriges bästa blogg:

• Peter Forsman, Internet Sweden

Nominerade:

• Elza Dunkels, Nätkulturer
• Pontus Sundén, Lärande i vårt digitala samhälle
• Rättssocologiska enheten vid Lunds universitet, Cybernormer
• Vuxenkontraktet
• Marcin de Kaminski, Kring internet, nätkulturer och därtill relaterat
• Anders Millner, om nya medier, ny kultur
• Erik Johansson, Slowmove
• Waldemar Ingdahl
• Stefan Deak, strategi, affärsutveckling och kommunikation - online

Undvik Twitter Beefs: Ta ett andetag. Skriv sen.

Ett nytt bråk blossade upp på Twitter igår kväll. Under gårdagens beef skickades några hundra meddelanden, med mer och mer aggressivt tonläge, under loppet av några timmar. När det började lugna ner sig och nu i eftersnacket dagen efter, så tycker jag man kan fundera på varför detta uppstår? Och det är förstås sällan bara en parts fel när ett bråk uppstår, som @opassande konstaterade:

"@opassande: det är nog så att det krävs två för att dansa tango; det kan gå prestige i saker kvickt när man blir förbannad"

En tweet igår löd så här: "@nikkelin: Den som söker konflikt på Twitter kommer per automatik att hitta den. Kom ihåg att många som har funnits här i några år har skaffat vänner." Så är det, det uppstår alltid relationer och en jargong mellan de som umgåtts ett tag tillsammans. Så är det i alla nya sociala sammanhang och som ny på Twitter bör man ha viss förståelse för att de som är där känner varandra. På samma sätt som man kanske inte säger vad som helst på första firmafesten som nyanställd, så kan det vara klokt att tänka likadant på Twitter.

"@nikkelin: Vi har pratat, läst varandras bloggar, kommenterat, träffats afk och faktiskt lärt känna varandra."

Men å andra sidan går det ibland för långt. En annan tweet från igår var att "som ny kanske man ska ge fan i att jävlas med allt och alla". Det här tycker jag skapar en polarisering mellan "gamla" och "nya". Jag har hört många som inte använder Twitter för att de upplever det för mycket som en "sandlåda", för "snobbigt" eller för "instängt". Och det ligger kanske något i det. De mer erfarna användarna bör ha mer förståelse för att man lätt kan bli ganska utsatt på Twitter, framförallt om man är ny.

"@theamazinghanna: OK, vad jag vill säga är detta: det är lätt för ett elektroniskt forum att bli en småstad. Stöta ut den som är annorlunda eller tar plats."

Twitter är ett fantastiskt verktyg, och jag tycker att det är synd att inte ännu fler använder det. Tyvärr tror jag att tillväxten hämmas av att tonen kan vara avvisande och aggressiv, och det faktum att man ofta blir påhoppad från flera håll samtidigt.

Skriftlig kommunikation har generellt lite mindre informationskapacitet och innehåller till exempel färre ansiktsuttryck och andra ledtrådar till avsändarens intentioner. Och på Twitter med bara 140 tecken per meddelande blir det naturligtvis ännu tydligare. Så det gäller helt enkelt att vara extra noga med att vara saklig, inte avvisande och inte otrevlig. För alla parter.

@deeped: Ett tips - eftersom jag känner igen mig i din direkthet. Ta ett andetag. Skriv sen. 

Så här började gårdagens Twitterbråk... 

Jag ser ingen som helst anledning att hänga ut någon. Däremot kanske nån är intresserad av att se hur bråket utvecklades, så här är några highlights (långt ifrån fullständigt!) där jag har ersatt alla namn med bokstäver:

@a till @b: Jag noterar att du snart är ensam @Federley-supporter. Kom ihåg att släcka lyset i högerflygeln när du går. ;) 

@c till @a: Är ganska säker på att @federley har stöd av fler än @b. Det vore omöjligt att toppa en riksdagslista annars. 

@a till @c: @Federley är på 3:e plats i riksdagslistan Stockholm. Stockholmscentern har ungefär lika många medlemmar som Smurfbyn har smurfar. 

@c till @a: Och just därför bör han väl ha ett stort stöd? Om han nu lyckades få en tredjeplacering. Eller hur? 

@a till @c: Nej. 

@c till @a: Det du precis sa tyder på ologik från din sida. Jag låter bli att kommentera. 

@a till @c: Bra, din mamma tycker nog inte om att du sitter hemma och twittrar jämt. Varför inte gå ut och leka med kamraterna, om du har några? (till saken hör att c är väldigt ung, min anm.)

Bråket blåssar upp... 

@d till @a: att du hoppar på @c som du gör. "Varför inte gå ut och leka med kamraterna, om du har några?" Är det schysst? Och att du menar på att hans mamma inte tycker om att han sitter och twittrar, då jag vet att han har stort stöd från sina föräldrar. 

@e till @a: Men nu får du väl för fan lägga av @a! Det där var jävligt elakt! 

@a till @e: Du vet att jag är en stygg flicka, @e. En väldigt stygg flicka. Och du gillar det.

@e till @a: Stygg möjligen men inte nedlåtande elak mot personer som @c. Vad skulle du tycka om någon sa "men gå och måla naglarna" 

@a till @d: Återigen: vem är "c" och vet dina föräldrar om att du skriver en blogg om hur man crackar iPhones? Har inte tid med dig. 

@e till @a: ger du dig på @d nu också?! Nu får du fan skärpa dig! 

@f till @e: Grymt att du ryter till mot @a's enormt dumma påhopp på @c. Glad att nån står upp för ett sunt debattklimat. Heja! 

@a till @e: Du kan fortsätta att beskydda dina små efterblivna CUF:are hur mycket du vill. Silkeshandskar AV

@g till @a: Det känns lite 1999 att skriva på som om du har rabies. Kan du stå för allt du skriver afk? "efterblivna" är inte ok. 

Anklagas för att vara ett troll

@e till @a: du är ett troll. Sorry.

@h till @a: som har kommit ut som troll: Berätta mer. Du har en svårspårad historik vilket gör mig nyfiken. Vem är du? Finns du?  

@e till @a: du har inte möjligtvis använt lollis101@hotmail.com som mailadress genom åren? 

@h till @a: Jo du säger ju det så jag får ju tro dig. Vad hette du innan Johansson? 

@a till @h: Jag har alltid hetat Johansson. 

@h till @a: Spärrad identitet? Ville kolla om du var hel- eller halvtroll så jag letade Johansson född det datum man ser på Allabolag. 

@a till @h: Ja, jag har skyddad identitet. Not: du börjar bli lite creepy, tycker jag. 

Biter tillbaka

 

@a: Detta. Är. TWITTER. Och Twitter har en ny drottning. Om du inte gillar det, hitta något annat att lägga din tid på.

@a: Och jag skiter i "populär". "Populär" kan bita mig i arschlet. Jag skriver exakt vad som faller mig in. Twentyfour. Seven. Three. Sixtyfive.

@a: Jag är här. Jag är mig själv. Jag tänker aldrig ändra mig. Lev med det, eller klicka "unfollow". Ditt val.

@a: Och du, @deeped, kungen av de coola och balla och etablerade: lev i din lilla bubbelvärld, där du är trygg. Jag vill inte dela den.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

Ines Uusmann hade rätt: Internet var en fluga

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi." Så sa Ines Uusmann, dåvarande Kommunikationsminister, enligt Svenska Dagbladet, 12 maj 1996.

Hon kanske hade rätt ändå. Internet är en fluga, något obeständigt som inte kommer att finnas kvar. Eller i alla fall internet som det sett ut under hela 2000-talet. De 10 senaste åren har varit webbplatsens decennium. Under 90-talet och några år in på 2000-talet skulle alla "finnas på nätet", det vill säga ha ett domännamn (helst .com eller .se) och en "hemsida". Man pratade om "vårt digitalt skyltfönster" och "vårt visitkort på nätet". Mest handlade det om att ha en plats för att dumpa lite säljmaterial och annat skräp. Sen växte hemsidan till en webbplats och webbplatsen växte till att kompletteras med kampanjsajter.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

2010-talet är den sociala webbens decennium. Det handlar mer om att finnas där andra finns, föra en konversation och skapa delaktighet, än om att bygga in sig på egna "platser". Kommunikation är något som sker gemensamt, då kan man inte tro att man ska sitta på sin kammare (webbplatsen) och hoppas att andra kommer dit och pratar. Man måste ut på torgen (den sociala webben) och prata med dem!

Inom två år kommer vi att se ett flertal företag utan webbplats. Inom fyra år kommer vi att se webbutiker utan egna sajter, försäljningen sker hos andra.

Så snälla, om ni tänkt lägga massa pengar på att bygga en ny sajt, tänk efter en gång till om det verkligen behövs. För tio år sen skulle alla lägga till sin domänadress i all sin kommunikation. Nu är det dags att börja ta bort den! Det har redan börjat, Absolut struntar till exempel i att ange sin klassiska adress och går istället direkt på Facebook:

Läs även: Wendelfalck: Tänk Webbnärvaro snarare än Webbsida och Digitala affärer.