Totalstyrelsen vs. Socialstyrelsen

Igår kväll uppstod en diskussion på Twitter och bland bloggare angående anonyma bloggkommentarer. Det började med att Walter Naeslund fick en anonym kommentar på sin blogg. Han slog då upp den ip-adress som kommentaren var skickad från och svarade genom att avslöja avsändarens identitet. Bland annat Magnus Bråth reagerade på detta och tycker att det är fel att hänga ut någon som vill vara anonym (om man själv erbjuder möjlighet att vara anonym, så ska man inte röja dem som använder den möjligheten). Även Nikke Lindqvist hoppar på diskussionen och uppdaterar kommentarspolicyn på sin blogg.

Under tiden pågår också en annan diskussion kring anonymitet i bloggar. Sedan några månader tillbaka finns nämligen en blogg som skrivs av en anonym anställd på Socialstyrelsen, med mycket hård kritik av den egna organisationen och ledningen. De senaste dagarna har en annan anställd gått in och kommenterat bloggen vilket fört med sig ytterligare en mängd anonyma kommentarer från olika håll.

Personen som driver bloggen kallar sig Gullan och kommenterar så gott som dagligen händelserna på myndigheten. Det är relativt skickligt gjort, dels för att "hon" (om vi antar att personen tillhör den kvinnliga majoriteten på Socialstyrelsen) röjt undan de uppenbara sätten att spåra henne, dels för att kritiken sker i "sagoform" med uppdiktade namn på ett bitvis rätt subtilt sätt. Men att det är Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm som döljer sig bakom namnet "Måns" i Gullans inlägg är uppenbart.

Om Gullan är en whistleblower som till slut får rätt och bidrar till att faktiskt förändra myndigheten, eller om hon är relativt ensam om sina åsikter, kan vi lämna därhän.

Men hur agerar man som organisation när detta uppstår? Jag kan tänka mig några alternativa handlingssätt. Vad tycker ni?

1. Inte göra nånting. Försök inte vidta några motåtgärder mot bloggen och kommentera inte inläggen. Den här typen av avarter ska tigas ihjäl, så länge de inte får någon uppmärksamhet så kommer de inte att överleva. Den här linjen tror jag inte alls på. Men det råkar vara den linje man valt att gå, även om man också gör vissa efterforskningar. 
2. Ta reda på vem som ligger bakom och vidta åtgärder på personalnivå. Det här är ett allvarligt avsteg från den lojalitet arbetsgivaren har rätt att kräva från sin anställda. Det här tror jag inte heller på, det bevisar ju att "Gullan" har rätt: Det är lågt i tak och man får inte tycka vad man vill. 
3. Låt andra personer gå in i diskussionen på ett ärligt och personligt sätt som gör det lite obekvämt för den som ligger bakom. Den här linjen tror jag kan ha viss framgång. Det är inte lika bekvämt att dölja sig bakom anonymitet och anklaga andra för saker, när någon står rakryggad med sitt namn och säger emot. 
4. Visa att bloggen har fel. Publicera till exempel inläggen från bloggen direkt på intranätet (via rss). Bloggen lever ju på att påstå att det är lågt i tak och att man inte får tycka vad man vill på Socialstyrelsen. Publicerar man det direkt på intranätet och tillåter åsikterna där så desarmerar man Gullan fullständigt. Det här tror jag är bästa sättet att ta tag i problemet (det behöver inte vara just på intranätet, men ni förstår poängen). Vad är poängen med att ha en anonym "vi får inte säga vad vi tycker"-blogg om det man skriver publiceras direkt internt? 

Håller ni med om dessa handlingssätt, vad skulle ni göra? 

Läs också Socialstyrelsens tidigare presschef om den anonyma bloggen.